sjostjarna

Hemkommen från middagen, mätt och belåten. Ensam här hemma som vanligt. Har börjat tänka mer och mer på hur det ska gå i huset. Med min rädsla för mörker. T ex när jag varit borta så här på kvällen och ska gå in och inte Jonas är hemma. Jag tycker det är läskigt att gå från våran parkering här, hur ska det bli att gå in i ett mörkt hus som är dubbelt så stort som lägenheten. Dessutom omringad av skog och flera hundra meter till närmsta granne? Tänk om jag inte vänjer mig utan tycker det är hemskt att vara ensam.
Vad är det då jag är rädd för? Jo, inte att det ska bli inbrott och liknande. Utan typ spöken och övernaturliga saker. Låter barnsligt jag vet. Men det är så det är. Tänk om jag tittar ut genom förstret och det är bäcksvart och helt plötsligt ser jag ett monster. Jag skulle dö. Vi måste se till att det finns persiener i varenda fönster. För det känns som det är det jag mest är rädd över, att se något i fönstret. Men det kanske blir helt annorlunda när vi bor där. Börjar bli olidligt det här, vill flytta dit och se hur det blir. Det är väldigt typiskt att vi flyttar då det är som mörkast också. Fast det kanske är bra så vi inte hade fått en chock sen, nu har vi bara ljusare tider att se fram emot.